Malin Nilsson

Att rikta blicken

Lika grön som smaragden gnistrar nu den norrländska kustremsan. Den gnistrar lika klart som det starkaste norrsken och lika djupt som hoppet om en framtid. Den gröna energins framtid. Som kommer att finnas här! Hos oss och alldeles snart. Såklart att hela världen riktar sina blickar mot Skellefteå, mot den lilla staden som ska växa sig stor och förvandlas till något helt fantastiskt. Den växer så att det knakar med nya vägar och byggnader, befolkningsökning och en förväntad ekonomisk tillväxt. Jaa, det växer så att det låter och staden rör sig snabbare än blixten. Ingenting är längre stilla och ingenting är som förr. En förvandling, en omvandling utan ett egentligt slut…

För mig blev förnyelsen av Skellefteås stadspark 2010-2014 en upplevelse av att det är nu det händer! Att det var dags att borsta bort ”det gamla dammet” och skapa ett ståtligt finrum för framtiden. Ett grönt och välplanerat rum där fontänskulpturen Johanna i Parken påminner oss om historien. Och kanske var bygget av vattenledningar i staden lika omvälvande då som det vi är med om just nu. 

I början av SKAV-projektet var jag högst påverkad av stadsomvandlingen. Jag bar på en rastlöshet. En avsaknad av vila i stadens centrum och en känsla av trötthet utöver det vanliga. Dessutom var jag ganska irriterad. Lite som en motvalsmänniska. Jag tänkte på fåglarna i staden, på de minskade gröna ytorna, på stressade människor och på den galna idén om att öka tillväxten i en värld som redan har förbrukat sitt klot om och om igen. Jag ville göra en installation för vila. En plats dit människor och djur i behov kunde landa en stund för att återhämta sig. Samtidigt som processen snurrade runt i mitt huvud blickade jag av gammal vana uppåt. Mot trädens toppar och dess rörelse som på något sätt bara finns där. En rörelse helt befriad från yttre värderingar. 

Förändringarnas vindar blåser kuling i Skellefteå, men så länge träden får stå kvar kommer vinden att vajja dess toppar även om allt runtomkring förvandlas och byter skepnad för att likna något annat än skog.